onsdag 25 januari 2017

Livet vi lever

Vad är det då för liv vi lever? Jag är föräldraledig på heltid och sambon jobbar ungefär 80 % med vanligtvis lediga fredagar. Just nu är vi hemma i ”verkligheten” i två veckor men annars kan man säga att vi pendlar mellan huset i Sörmland och husvagnen i Mora. Livet i huset kallas vardag och tiden i husvagnen väljer vi att se som semester. Vi skalar helt enkelt av alla måsten till ett minimum när vi är där och njuter av ledigheten, umgås med familjen och gör det vi älskar, åker skidor!

Kvällslek i Auklandbacken

Normalt åker vi upp på torsdagarna. Är vi uppe flera helger i rad lämnar vi bilen i Mora och tar tåget hem. Tåget går för det mesta snabbare eftersom man då kan både äta och uträtta behov under tiden som tåget rullar vidare. Sen blir det också mer kvalitetstid med barnen på tåget då man kan ägna dem full uppmärksamhet när man inte samtidigt behöver köra. Vi brukar fördriva tiden med bokläsning, rita, skriva eller titta på film tillsammans.

Åker vi tåg hem så stannar vi oftast till måndagen. Sambon som ska till jobbet kliver upp i ottan och tar första morgontåget till Stockholm. Jag och barnen tar det lite lugnare, fixar det sista i husvagnen och tar ett senare tåg hem.

Att åka tåg själv med 2 barn brukar inte vara några problem, bara man är väl förberedd och har packat med sig matsäck och lämpliga leksaker. Vi har också lite olika ”happenings” som vi gör på valda ställen, när vi passerar Leksand till exempel, vinkar vi till orienterarkompisarnas mormor och morfar som bor där. Sen skadar det ju inte att ha några väl valda mutor i rockärmen att plocka fram om det krisar. En festis, ett litet russinpaket eller några godisbitar har räddat humöret på många resor.


Så istället för att ta en lång gemensam ledighet i ett varmt land långt bort har vi valt att dela upp ledigheten i flera korta perioder på lite närmare håll. Det kanske inte passar alla andra, men det passar oss och det är ju vi som ska leva vårt liv.

Hökberg

1 kommentar:

  1. Nytt försök att kommentera. Det förra misslyckades tydligen. Ett sånt fint inlägg! Så härligt att ni väljer er egen lösning på livsnjutandet! Jag blev tårögd av att läsa det - på ett tåg på väg mot Stinas dop! Ses snart!

    SvaraRadera