Festen är över för den här gången

Oj vad tiden går fort när man har roligt. Och vad trött man blir när man som småbarnsförälder väljer att åka skidor halva natten, istället för att passa på att sova när barnen sover.

Att skriva blogginlägg har inte funnits på kartan den senaste tiden men nu har vi kommit hem och landat lite. Efter att på 25 dygn tillbringat 21 nätter i husvagnen, kan jag erkänna att det känns lite skönt att vara hemma igen.

Igår var förskolan stängd så det blev en utflykt busfabriken i Norrköping. Personligen är jag inte särskilt förtjust i sådana ställen. Så fort någon nämner ordet lekland, uppstår en viss bacill-skräck och jag ser framför mig hur hela familjen ligger däckad med både influensa och magsjuka. Men när D1 började prata om det för några dagar sedan och snällt frågade om vi inte kunde åka till något lekland snart, fick hon sin vilja igenom. Det var ju över ett år sedan sist och förkylda var vi ju redan så på’t bara.

Kul med bollar, D1 tillsammans med kompis på Busfabriken

Så vad mer har hänt? Förra onsdagen blev det en utflykt till Älvdalen igen för att hämta pjäxorna jag beställt och på kvällen kom barnens mormor och hälsade på oss i husvagnen. Skönt att få lite hjälp med barnen och efter nattning fick jag chansen att testa de nya pjäxorna i skidspåret. Inledningsvis fick jag lite ont i fötterna men efter några kilometer kändes pjäxorna kanon. Utvecklingen går ju framåt och att byta upp sig 20 årsmodeller gör en hel del skillnad kan jag lova! Till nästa säsong tror jag att jag även ska uppgradera mina 22 år gamla skateskidor. Lägg till lite mer träning på det, så finns det goda chanser att skejtåkningen kommer vara riktigt rolig nästa år!

På torsdagen tog vi det ganska lugnt. En skidtur med barnen i Vasaloppsspåret och en sväng på mässan, som vi besökt nästan varje dag den varit öppen. 

Med mormor mot målet i Mora

På kvällen välkomnade vi sambon som kom upp efter avklarad jobbvecka.

Fredagen inleddes med att sambon åkte sträcka 4, mellan Oxberg och Hökberg, på Stafettvasan. Laget hade som mål att klara 6 timmar och de gick i mål på 5 timmar och 41 minuter. Grattis till en bra prestation Synsam Lysekil!

Redo för start!

3/5 av laget Synsam Lysekil

Själv försökte jag ta det så lugnt som möjligt och förbereda mig inför kvällens stora utmaning, Nattvasan. Mer om den upplevelsen kan ni läsa i ett kommande blogginlägg.

På lördagen var det D1’s tur att tävla i Vasaloppsspåret, då det var barnens Vasalopp. 900 meter långt, start på campingen och målgång i det stora riktiga målet. Häftigt värre! Att träffa kompisar både före start och efter målgång och att bli intervjuad gjorde upplevelsen ännu större och bättre enligt D1.

D1 mot mål i Barnens Vasalopp

På söndagen var det dags för veckans sista lopp, Vasaloppet. Vanligtvis brukar jag bänka mig i tv-soffan första söndagen i mars men inte i år. Efter att ha sett starten och inledningen av loppet på tv tog jag en tur i skidspåret. Hur kul det än är att titta på skidor på tv så är det lite roligare att åka själv och framför allt mår man ju så mycket bättre efteråt. 

Eldris -lugnet före stormen, snart kommer täten

När jag på hemvägen passerade Eldris, fick jag höra att täten var mindre än 20 minuter efter mig, så trots trötta muskler var det bara att trycka på i stakningen hela vägen tillbaka. Lite ovant att ha så mycket publik och hejarop när man tränar. :-) Jag lyckades hålla undan och 5 minuter senare kunde vi se den stora tätklungan staka genom campingen och upp för Auklandbacken i ryslig fart.

Känd från TV - täten på väg mot Auklandbacken

Under hela dagen ramlade det sedan in löpare mot mål. Vi försökte heja på så många som möjligt men på eftermiddagen tog vi en paus och gick och bowlade istället.

Bästa hejaklacken!

Slutpatullen på väg mot mål

Efter en rolig och händelserik vecka var det i måndags dags för hemfärd. Sambon klev återigen upp i ottan och tog morgontåget. Jag och tjejerna tog det lite lugnare, fixade det sista och packade in oss i bilen innan vi återigen styrde hemåt. 

Träff med Gustav Vasa i skidspåret